Sol, Tucano och bok.

Ja gott folk då har även vi, Juiz de Forabor, fått uppleva några dagar med sol.
För min del har det betytt tätningsarbete på taket.
Att slabba med plast och glasfiber, med solen rakt i skallen, är inte bekvämt det kan jag försäkra.
Nu är det klart och vi ser fram mot nästa regn och sanningens ögonblick. Om det fortfarande läcker då, då är det ett mystiskt mirakel.
Återkommer med rapport.


Tucano.

Det kanske är någon som undrar vad jag har på axeln på vinjettbilden?
Det är en Dvärgtucano. En mindre variant av den stora Tucanon.
Hur fick jag den att sitta på min axel?

Ett stycke härifrån bor det en familj där familjefadern, Tim, arbetar med gräsklippning. Han jobbar i vår condominio. En dag hittade han tre Dvärgtucanoungar på marken inne i djungeln. De hade fallit ur boet och låg nu på marken som ett enkelt byte för diverse rovdjur.
Han räddade livet på dem genom att ta med dem hem. Alla tre överlevde, tack vare Tim´s omvårdnad. Som bonuseffekt blev de alldeles tama och lämnar inte Tim´s hus.
Tim har en dotter i Idas ålder. De brukar leka antingen här hemma eller i Tim´s hus. Alltid då man kommer på besök, för att hämta eller lämna Ida, så kommer en av Tucanorna och sätter sig på axeln.



Ida har fått pippi.

Vi har ju haft ett Dvärgtucanopar som hade bo i gamla trädet tvräs över vägen.
Jag blev alldeles betagen av deras vackra färger. Jag smög runt i dagar för att få några bra bilder. Tråkigt nog var de så skygga att de alltid hann flyga iväg innan jag kom tillräckligt nära för att få en bra bild. Nu hade jag en sådan sittande på axeln.


Bok.

Efter det att jag flyttade, hit till Brasilien, har jag skrivit på en bok.
Boken handlar om mina erfarenheter som ubåtsjägare mellan år 1978 till 1990.
Boken har varit, i stort sett, klar i ett par år nu. Problemet är att jag inte har fått till ett bra slut. Halva slutkapitlet återstår att skriva.

Nu har jag lagt ut boken på nätet där den deltar i bok SM. Den kan läsas om ni går in på "kapitel1.se/torbjorn-cederquist/ubatsjagar--blues-".
Tävlingen fungerar så att ju fler som läser boken och rekommenderar den till ett förlagskontrakt, desto större chans att den placerar sig. Så, snälla, läs den och rekommendera den (om ni tycker den är värd det).



Allt som har med ubåtsjagande är dokumentär.
Jag deltog i alla stora ubåtsincidenter under denna tid och det är mina upplevelser från den tiden. Allt hämtat från mina anteckningar.
Sidostorryn om huvudpersonen, Sven Bertil Bergman, är ren fantasi och ej självupplevd.
Ni som följt debatten om "ubåtskränkningarna" och läst min bok, kanske noterar att minst tre händelser av betydelse aldrig kommit till allmänhetens kännedom. Ingen ubåtskommission har vetat om dem eller tagit hänsyn till dem.
Vilka var då dessa händelser?

1. Dansken i Hanöbukten.

2. Överföringsfelen i helikoptrarnas hydrofon/eldledningssytem.

3. Ubåten vi såg vid Utö.

Dansken var ju definitivt en Natoubåt. Det passade inta att händelsen kom ut i media då den beordrade sanningen var att alla ubåtar kom från Sovjet.
Emil Svensson har, helt i förbifarten, beskrivit händelsen i sin bok "Under den fridfulla ytan". Han nämner dock inte att ubåten var Dansk.

Överföringsfelen har också förtigits. Skälet är enkelt. Innehållet i de officiella rapporterna från försvarsledningen skulle falla som ett korthus. Alla så kallade säkra kontakter vi haft, kunde vara helt andra företeelser så som övervattensfartyg eller fritidsbåtar.

Ubåten vi siktade vid Utö ignorerades helt. Det var mycket förbryllande för oss som spenderat massor med månader på att hitta ubåtar. När vi nu hade en (den enda riktiga kontakten sedan U-137) så ville man inte ha den. Klart att vi spekulerade i termer som "regeringen vill inte ha problemen som följer med en bombad Ubåt" eller "försvarsledningen vet vilka de är och vill skydda dem", intressant då det på senare tid spekulerats i att det var Natoubåtar som kränkte våra vatten.
Tanken är inte helt tokig om man lägger i hop händelser som Dansken i Hanöbukten, Utöubåten och det eldförbud minspärrtroppen vid Mälsten belades med under Horsfjärdenincidenten. Var det någon, i Marinstaben, som visste? Var det något man gjort upp med Nato, mellan skål och vägg?

OK, nu är boken på nätet och jag blir jättelycklig om ni läser den och rekommenderar den.


Bättre en Tucano på axeln än en ubåt i skärgården.

På återhörande.