Höst.

Då har hösten kommit till oss. Ja, vi är ju lite tvärt om här. Det är inte bara virvlarna i badkaret som går åt andra hållet. Vi har sommar då ni har vinter också.

Den brasilianska hösten har inte många likheter med den Svenska.




Det är nu som naturen är som vackrast. Träden blommar och det gröna är optimalt grönt.
Det är inte alla träd i Mata Atlantica som är gröna året om. På de träd som fäller bladen, sker detta på senvinter och vår. Våren liknar mer den svenska hösten.





Portugiserna skövlade ganska mycket av skogarna här i delstaten Minas Gerais. Där det fortfarande växer skog är det en blandskog som kallas Mata Atlantica. Landskapet präglas annars av de gröna kala kullarna. Inte helt olikt Skottland.




Det är nu på hösten som man kan se de mest fantastiska insekter. Varje dag ser jag ett kryp jag aldrig sett förut.



Detta färgglada flygfä besökte min studio.




Och denna variant på gräshoppa satt i våt trapp.


Förutom insekter, av alla de slag, har vi nöjet att få se Lagato (ödlor som kan bli en meter långa), bältdjur, apor och diverse ormar.




Detta exemplar av skallerorm låg mitt på vår väg och hade just kalasat på en uggla..





Här en korallorm, också den mitt på vägen. Båda dessa ormar är extremt giftiga.




Fågellivet är omfattande. Hundratals arter är representerade. Allt från papegojor till tucanos (se vinjettbild).


I nästa blogg skall jag berätta om BrasseLasse. Han har ju figurerat i min blogg tidigare och då som "vanligtvis välunderrättat håll".
Lasse har lång erfarenhet av Brasilien och Juiz de Fora och har hjälp mig med mycket fakta.

På återhörande.

Carnaval.

Jo det stavas så, här i landet. Det syftar till "carne" vilket betyder kött.
Carnaval= Farväl kött.
Hela jippot är en start av fastan som inträder 40 dagar före långfredagen. Fettisdagen är sista dagen före fastan och är också sista dagen av Carnavalen som börjar på lördagen före. Den varar således i fyra dagar.
Nu är det inte bara i Rio de Janeiro som detta firas. Varje stad och varje by, i Brasilien, firar Carnaval. Störst är Rio de Janeiro. Där gungar gatorna i fyra dagar och allt är helgalet.
Ni skall veta att brassarna vet hur man festar och de försitter inte en enda chans till en ny fest.
Under Carnavalens fyra dagar står allt annat stilla. Glöm att få något vettigt utfört. Det kan ju vara svårt i vanliga fall men är helt omöjligt under Carnavalen.

Undertecknad firade, av tradition, Carnavalen i den lilla staden Bicas. Bland andra tokiga jippon så håller sig staden med ett som kallas "Bloco da Cana", vilket betyder "sockerrörsblocket". Av sockerrör tillverkas nationalbrännvinet Cachaca. Det är Cachacan som är huvudinslaget i blocket.



Två deltagare i "Bloco da Cana"


Cachacan tjänstgör också som huvudingrediens i "Caipirinha", drinkarnas konung.
Bloco da Cana består av en traktor med kärra. På kärran en stor tunna fylld med honungsblandad cachaca. Tunnan är försedd med ett antal slangar från vilka cachacan serveras i plastmugg till efterföljande hop av män utklädda till kvinnor. Det rör sig om ca 200 ganska packade deltagare som närmar sig slutet av kortegen. Det hjälper föga att de blir dränkta av vatten från en tankbil.




Osäkert om denna mula smakat på cachaca.

Jo jag deltog i "Bloco da Cana". Inte gående. Jag färdades i en öppen bil körd av en god vän. Han hade en flaska "Red Label" mellan sätena och ett glas stående på instrumentpanelen. Jag kan försäkra att "Red Label" är minst lika förrädisk som honungsblandad cachaca. Jag blev hemkörd i samma bil. Inga mer kommentarer till det!

Bicas har mer att erbjuda. Vanliga carnavalståg med folk utklädda i "fantasias" ingår också.



Här en "Mulatta".

De lättklädda mörkhyade damerna med plymer, kallas "Mulattas" (se bild). Lugn i stormen, det har inget med rasism att göra. Det är det officiella namnet på dessa i de stora Carnavals tågen i b.l.a Rio.



Porta Banderas i Bicas.

"Porta banderas" är namnet på den man och kvinna som går i täten av de olika sambaskolornas block. De bär sambaskolans flagga. (se bild).

Alla städer avsätter en lämplig gata till Canavalstågen. Det rör sig om en kilometer gata där man byggt upp läktare på ömse sidor.




Ett inslag i Bicascarnavalen.



De större städerna som Rio de Janeiro har färdiga "Sambodromo". Stora stationära anläggningar som byggts enbart för att härbärgera carnavalstågen en gång per år.
För Sambaskolorna i de stora städerna är det fråga om blodigt allvar. Det är tävling mellan skolorna och det är prestigefyllt.
Varje sambaskola väljer ett tema utifrån de sedan låter sin kortege handla om.
En nyskriven samba hör till.
Allt betygssätts och på tisdagen avslöjas vilken sambaskola som vunnit.

Som sagt, hela landet är galet under dessa dagar och jag kan inte låta bli att göra en kulturell jämförelse; Brasilien firar fastan med fest i dagarna fyra, med klackarna högt i tak och samban dunkande, när Sverige äter en "Semla", häpp.

Man har inte roligare än man gör sig.


På återhörande.