torsdag 27 november 2008

Hatkärlek.

Kära läsare jag har syndat. I mitt förra inlägg påstod jag att det var Harold Loyd som spelade ukelele. På grund av min ålder och förvirrade hjärna förväxlade jag honom med George Formby. Det är alltså George Formby och ingen annan som spelade ukelele. Huruvida Harold Loyd spelade ukelele vågar jag inte ha någon uppfattning om.
Jag hade aldrig blivit varse detta gräsliga misstag om inte signaturen "Ingmar" vänligt och försynt påpekat detta i en kommentar till inlägget. Tack Ingmar! Jag lovar att vara mer noggrann i fortsättningen.


Det kan inte hjälpas, jag måste skriva om datorer igen.
Först skall jag berätta varför det är en bragd att få ut denna blogg.
Vårt hus ligger en bra bit från staden. Ett stort berg ligger mellan huset och det berg i staden där alla antenner är placerade. Nästan inga signaler från dessa antenner når fram till oss. Det finns inga internetkablar dragna i området ännu. Enda möjligheten att koppla upp på internet är ett mobilmodem med halvtaskig signal. Leverantören kallar detta bredband. I mina ögon verkar det mera vara ett smalband.
Speeden är sämre än ett vanligt telefonmodem. Mellan 1800 och 2300 är det ingen idé att ens prova att koppla upp sig. Systemet kan bara hantera ett visst antal uppkopplade, blir det för många så brakar det i hop.



En vanlig vy vid uppkpplingsförsök.


Om nu inte detta skulle vara problem nog så är det, för det mesta, tekniska problem
varje gång man skall koppla upp sig. Det brukar fungera efter en halvtimmas kamp mot datamakterna.
När man väl är ute på nätet så får man inte ha anlag för magsår. Att öppna Expressens nätupplaga, tar i snitt 15 minuter. Att skicka ett mail på tio rader tar i snitt 5 min (om det går överhuvudtaget).

(Nu skulle jag lägga till en bild i bloggen. Systemet malde i fem minuter för att sedan rapportera "Fel vid sidhämtning". Nu måste jag göra om hela proceduren.)

Varje gång, jag sätter mig vid datorn, händer något märkligt eller rättare sagt något som inte borde hända. Innan någon nu dömer ut min dator eller mig så vill jag säga att datorn är ett år gammal och var den kraftfullaste Lap Top jag kunde hitta då. Och att jag har försörjt mig som pilot i över 30 år och är väl inte helt tekniskt bakom flötet. Ha nu detta i minnet då jag senare beskriver hur en del program uppför sig.

(Samma sak igen med bilden. Nu försöker jag för tredje gången).

En av mina hobbys är att filma. Förutom ren familjedokumentation så är det mest musikvideo jag vill försöka mig på. Har för ändamålet skaffat en mycket potent kamera vilken jag är helnöjd med. Problem uppstår då jag skall försöka göra en film i datorn.
I ett tidigare inlägg, beskrev jag mina vedermödor med att framställa en liten filmsnutt på fem minuter. Nu var det meningen att jag skulle göra en liten musikvideo på sju minuter.
Scenen är två musiker, Dudu Lima contrabas och Salim spansk gitarr, som framför ett stycke av den berömde klassiske kompositören Villa Lobos. Stycket heter "Treinzinho caipira" och betyder "Bondens lilla tåg".
Det var viktigt för mig att få det klart att skicka med en svensk som stod i begrepp att åka hem. Denne skulle lämna Videon till min äldre bror där. Min tanke var att fimsnutten skulle ha en helande inverkan på min brors sjukdom. Nu ville min dator annat.



Finns det någon datakunnig där ute som kan förklara vad detta meddelande vill säga mig?



Eller detta solklara besked från progrmmakarna.


Mitt redigeringsprogram, Pinnacle, fungerar så utomordentligt uselt så det borde varit ett ärende för världens alla konsumentverk. Alla försök möttes med diverse märkliga fel. Det vanligaste var att programmet låste sig så att det inte gick att stänga med "aktivitetshanteraren". Datorn fick stängas av för hand, varvid allt arbeta som sparats försvann.
Efter några timmars kamp fick jag, till slut, till en bra sekvens som jag brände till en DVD-platta i programmets egna bränningsfunktion. Glädjen varade bara i de två minuter det tog för mig att stoppa in den i DVD-spelaren. Ljudet synkroniserade inte och alla tjusiga övergångar hade förvandlats till någon slags färgsmet. All text hade förvandlats till ett blått utropstecken :o(
Det var bara att konstatera att det inte gick att använda. Svensken åkte och videon blev kvar i min dator.
Andra filmprogram som Adobes Premier Pro fungerar lika dåligt. Värst av alla är dock Moviemaker, Windows egna filmprogramm som borde vara det som fungerade bäst i Windowsmiljön.

Du som nu säger att jag skall maila filmsnutten bör läsa om början på bloggen. Om tio rader text tar fem minuter att skicka, hur lång tid tar då en filmsekvens på sju minuter? Det går inte att skicka film eller musik filer via mitt system. Inte ens små MP3 filer går igenom.

Inspelningsmediat i min studio är ett dataprogram som heter Pro Tools. Två CD-produktioner har jag spelat in, editerat, mixat och mastrat i detta program. Det innebär flera veckors användande för varje produktion. Inte en enda gång har det svikit mig. Aldrig har det hängt sig eller förstört något. Det har fungerat så som kan förvänta sig av en dyr programvara. Datorn jag använder för inspelning är en åtta år gammal ångdesktop.
Min fråga är då, varför kan ett filmredigeringsprogram inte fungera lika bra? Komplexiteten är ungefär den samma. Krävs det kraftfullare datorer?
Är en av de kraftfullaste Laptopparna, på marknaden, inte kraftfull nog? Eller är det för många buggar i dessa program?

Denna blogg är ett sätt att uttrycka min besvikelse och frustration.
Man sätter sig vid datorn, full av inspiration och kreativitet och finner att datorn begår lustmord på både inspirationen och kreativiteten. Enligt mitt sätt att se det så borde datorn främja dessa sinnestillstånd.
Frustrationen blir bara värre då man sätter sig framför TV-apparaten och sappar. Discovery och National Geografic är program vars redigerare tydligen förfogar över de vassaste redigeringsverktygen. I bland önskar jag att de fick kämpa med samma skräpprogram som jag, då hade man sluppit att få epilepsi p.g.a. att bildväxlingar sker i en takt där man inte hinner uppfatta vad som visas. In och utzoomningar så man blir sjösjuk. Det mest fantastiska är dock att de får filmerna klara att visas. Jag hade varit glad om jag fick det.

Kan inte låta bli att återkomma till min bil liknelse.

Du har fyra bilar parkerade på din tomt. Tre av dem är skåpbilar och en är en lastbil.
Varje gång du försöker använda någon av skåpbilarna, stöter du på problem. Du kan inte lasta något därför att dörren inte går att öppna. Om du lyckas få upp dörren till lastutrymmet så går det inte att öppna dörren till förarhytten. Om du lyckas få upp den dörren också så startar inte motorn. Om du lyckas få igång motorn, går det inta att lägga i någon växel. Om du lyckas få in en växel så dör motorn och så håller det på i all oändlighet.
Du tänker ok jag tar lastbilen den är det aldrig något problem med. Den är tyvärr öppen och det regnar, det du skall transportera tål inte vatten så det gick inte heller.

Resultat, du ger upp. Inte så kul då man hatar att ge upp.

Jag kommer att fortsätta försöka få till små filmsnuttar. Vem vet, kanske en vacker dag kommer jag att lyckas.

OK det var gnälligt. I nästa inlägg blir det inget gnäll.

Tack till alla som lämnar kommentarer. Ni gör att man håller ångan uppe.

SKAM DEN SOM GER SIG

På återhörande.

2 kommentarer:

Ulf sa...

An Apple a day, keeps the doctor away!

Anonym sa...

Haha! Jag kommer ihåg när vi flög hem från London City och navdatorn börja blinka och visa massa konstiga tecken. Du sparkade bara till den hårt men bestämt med din välpolerade doja ackompanjerat av ett par svordomar och vips så var den hel igen. Funkar inte det gamla tricket på din dator.

/Christer Johansson