Som ni ser så står allt på locket till min dator. Det är därför det tagit lite tid att komma med detta inlägg.
Det skulle ju handla om valordningen i Brasilien men, som så ofta, kom det annat emellan. En lungpaj, så nu får jag skriva av mig de erfarenheter det gav.
Visste ni att tredje största dödsorsaken i Brasilien är övermedicinering? Så är det. Största killers är hjärtkärl sjukdomar och cancer.
Brasilianarna är ett hypokondriskt folk. De älskar mediciner i alla former samt huskurer. Det dräller av kloka gummor och gubbar. Alla med sina hemliga dekokter som botar allt.
Det finns många här som springer till doktorn flera gånger i veckan. Om läkaren inte skriver ut någon medicin så är han en dålig läkare. Därför skriver doktorn ut medicin. Ofta placebomediciner.
En läkare, jag känner, är verksam som allmänpraktiserande i Bicas (en mindre grannstad). Han berättade att det är i stort sett samma människor som besöker honom år från år. De kommer med en åkomma (inbillad), får lite sockerpiller och går hem. Nästa dag är de tillbaka men då med en ny åkomma. Många av hans patienter skulle vara döda fler gånger om om de haft alla åkommor de påstått sig ha.
Man behöver inte leta länge om man söker ett apotek. De ligger med 150 meters mellanrum nere i staden.
De flesta tillhandahåller sjukvårdstjänster så som injektioner och omplåstring.
Så här ser han ut som injicerar antibiotika i min arma kropp.
Nilo Lawall är namnet och han är apotekare till yrket.
Här förbereder han dagens stick.
Nilo är en av stadens rikaste män. Inte så konstigt med tanke på efterfrågan på mediciner.
Något statligt sjukförsäkrings system finns inte här. Man får välja mellan SUS, som är gratis, och något privat alternativ. Privat vård kostar skjortan och är inte tillgänglig för vanligt folk. De privata sjukhusen håller hög standard. Många kan mäta sig med de bästa i världen.
SUS är det lite si och så med. När man väl nått fram till vården så är den väl ok men det tar lång tid och många dör i köerna.
Privata rum finns inte. Här får man dela sal med 5-10 andra.
Det är ett måste att ha en privat sjukförsäkring. De kostar också skjortan men är dock inget mot vad vården skulle kosta om man skall betala den själv.
Vi som varit så oförskämt fräcka så att vi har haft mage att flytta utomlands, har inget att hämta i Sverige vad sjukvård beträffar. Alla våra rättigheter upphörde då vi passerade gränsen. Att man betalt några miljoner i skatt genom åren, räknas inte. Att man fortfarande betalar 25%, av pensionen, i så kallad "särskild skatt för utomlands boende" räknas inte heller. Tack Sverige!
Nu tjänar det inget syfte att gå och vara orolig för sin hälsa. Hellre rolig än orolig och hälsan tiger still.
Till slut vill jag fastslå att man måste vara väldigt frisk för att palla med alla mediciner här.
Det är ett tag till borgmästarvalet i Juiz de Fora så jag skriver om det då det är dags.
Nästa inlägg tror jag skall handla om Brassarnas kärlek till ELD.
På återhörande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar