Jag kallar denna fjäril för Stockholmare. De flesta har "nollåtta" ännu tydligare tecknat på vingarna än detta, tyvärr, döda exemplar.
Mångfalden, i djurriket, är fantastisk. Varje dag ser jag ett kryp jag aldrig sett förut. Variationen verkar vara oändlig.
I vårt förra hus råkade jag få se en vandrande pinne. Tyvärr sprang den in i bland plantorna i en rabatt innan jag hann fotografera den. Det hade varit så roligt att få en bild men tillfället gick mig förbi.
När jag kom in i badrummet, några dagar senare, ser jag en vandrande pinne sittande på badrumsspegeln. Den satt där i flera dagar så jag fick massor med bilder på den.
Nu har jag dem på en DVD i Brasilien och kommer inte åt dem där jag nu befinner mig. Lovar att publicera dem då jag återvänt hem.
En morgon, då jag var ensam i huset, hade jag öppnat stora ingången för att få lite svalka. Jobbade med att fixa frukost. Plötsligt ser jag något stort svart mitt i dörröppningen. Trodde det var något som blåst in. Gick för att kolla närmare och fick se det här.
Jo det var en lika dan som sprang på James Bonds bara bringa. Farlig? Vad skulle jag tro? Det var klokast att betrakta den som farlig, för säkerhets skull.
Satte mig för att lista ut säkraste sättet att fånga den och förpassa den ut i djungeln. Provade några metoder som ingen fungerade då spindeln var så grymt snabb. Det smattrade i golvet då den flydde från mina försök.
Ett försök var att smyga en tom glassburk över den och sedan släppa den så att spindeln hamnade inne i burken. Jag lyckades manövrera burken så att den befann sig fem centimeter rakt över utan att spindeln rörde sig och så släppte jag den. Den tid det tog för burken att falla fem cm räckte för att den skulle hinna fly undan fällan.
Det krävdes andra metoder.
Min fru kom just hem och jag visade henne vår objudne gäst. Hon kläckte idén att ta poolhoven och lägga över den och sedan föra in en skiva mellan den och golvet så att spindeln befann sig mellan hoven och skivan. Sagt och gjort. Det lyckades och jag fick den i glassburken till slut.
Från mitt skrivbord ser jag rakt in i djungeln. Där händer det alltid något. Vid ett tillfälle promenerade en Lagato förbi. Lagato är en stor ödla som är svart och vit i ett zebramönster. Detta exemplaret var en och en halv meter långt.
Aporna klänger runt i träden för att leta efter mogna bananer.
Ett papegojpar häckar i döda trädet vid vägen.
För ett par dagar sedan satt en Tucano i ett träd utanför fönstret. Tucano är den där fågeln med jättenäbb. Ganska sällsynta i våra trakter.
De där gulliga myrorna, ni säkert sett på National Geografic, som kånkar på gröna blad. De är inte så gulliga om man får dem i trädgården. Vi har krigat mot dem i flera år nu. De kan ödelägga hela trädgården på nolltid. De åstadkommer en 20 centimeter bred highway över gräsmattan Den sträcker sig från deras bo till ett lämpligt träd.
De har funnit en fantastisk organisation där arbetet fördelas på olika arbetslag. Ett gäng klättrar upp i trädet och börjar skära lagom stora bitar av bladen. Dessa släpper de ner på marken där nästa gäng tar dem och bär hem dem till boet. Tro nu inte att de äter dessa blad. De komposteras i boet av ett tredje gäng. I komposten odlar de en svamp som bara förekommer i dessa myrbo. Det är denna svamp som är deras föda.
Det är inte min grej att döda djur. I det här fallat så är jag tvungen att ta till ett specialgift som är mycket effektivt. Giftet består av små pellets som man strör ut på highwayen. De kan inte motstå att ta dem och kånka ner dem i boet och vips är hela myrsamhället utrotat. Tråkigt men nödvändigt om man inte vill vakna en morgon och finna att trädgården förvandlats till en öken och träden ser ut som i Sverige på vintern.
Detta inlägget var inte så mycket ur brasiliansk synvinkel, snarare från Lidingösynvinkel. Jo jag sitter i Bredvik och skriver detta. Är på besök i det gamla landet.
Nästa inlägg kommer att handla om utelivet i Juiz de Fora.
På återhörande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar