Nymodigheter.

Sitter utanfor min frus massorska med en MAC dator utan vara svenska bokstaver. Hustrun haller som bast pa att bli knadad. Massorskan haller till i Bicas, en liten hala som gransar till min frus hemby, Guarara, dar hennes foraldrar bor.
Uppkopplad pa natet med ett mobilmodem. Joda det finns sadana moderniteter har. Problemet ar att de har alldeles for fa antenner och man har inte manga platser dar signalen nar fram. Gurara ar en plats som man glomde att tacka in. Ligger for langt ut pa bystan for att man skall bry sig.

Brassarna forefaller vara ett mycket konservativt folk. Nymodigheter ar nagot man inte accepterar utan vidare. Vissa stora tekniska landvinningar har fallit platt till marken. Dammsugaren ar en av dem.
Sopkvast ar vad som galler. Det sopas och sopas sa att dammet yr och de fattar inte varfor det aldrig blir rent. Vid nagot tillfalle har jag forsynt papekat att dammet bara gor en svang upp i luften for att sedan sakta dala ner och lagga sig dar man just sopat. Varje gang mots jag av oforstaende.
Vi hade en hemhjalp ett tag. Vi intoducerade henne i dammsugarens mystiska varld och sa att det ar dammsugning som galler har. Senare sag jag henne liggande pa kna med dammsugarslangen i handen. Hon hade inte satt dit forlangningsroret. Hon sag bekymrad ut och tankte formodligen att sopa ar mycket battre.
Klart att jag hamtade forlangningroret och visade henne hur det skulla anvandas. Hon blev dock aldrig riktigt sald pa denna morderna stadteknik.
Min svenske van Lars, som ocksa bor Juiz de Fora, berattade for mig att han haft folk dar som skulle hjalpa dem med en storstadning. Det var ett gift par. De hade instruerats att anvande damsugare i stallet for sopkvast. Han sag mannen i fraga, med damsugarslangen i ena naven och damsugaren i andra. Han holl munstycket en halv meter over golvet dar han rusade runt och, vad han trodde, dammsog.

Skarbradan ar ett annat redskap som inte vunnit brassarnas hjartan. Vad skall man med en sadan till. Det gar ju bra att skara anda. Det klagas en hel del over knivarnas daliga kvalitet, de haller sig inte vassa.
Diskbankar av granit ar ingen lyx har. Granit ar det vanligaste materialet. Knivar blir sloa om man skar i granit med dem, ett faktum som inte fatt gehor annu.

Pa nagot vis fixar man anda till det som skall fixas. Uppfinningsrikedomen ar det inget fel pa. Kajsa Warg var nog brasse. Hennes metoder frodas har. Man tager vad man haver.
Vad sags om foljande handelse. En av vara vanner var pa besok i en liten byhala langt fran ara och redlighet. De upptakte att bensintanken borjat att lacka. En skada den fatt da de kampat sig fram pa det som skulle forestalla vag.
Det fanns ingen bensinstation pa flera mils avstand. Om soppan lackte ut sa skulle de bli strandsatta dar ute i mitteln av ingenstans.
Goda rad var dyra och de listade ut att om de parkerade bilen, med det hogra hjulparet uppe pa byns kyrktrappa, kom halet i tanken ovanfor bensinen och inget kunde lacka ut sa lange den stod dar. Nu kunde den inte sta dar i evighet. Det skulle inverka menligt pa religositeten i byn. De forsokte hitta en bysmed eller liknande som kanske kunde hjalpa dem att laga halet.
Alla kande alla i byn sa det var inte svart att hitta den ratte mannen. Denne skred genast till verket. Han forsvann ut i djungeln och kom tillbaka med en gron banan. Han skalade den och krop sedan under bilen och gnuggade bananen over halet i tanken.
Saken var klar, lackan var tatad.
Denna nagot markliga lagning holl till bilen senare byttes ut.
Det ar mycket mer som hamtas i djungeln.
Tank efter, varfor skall man rusa till jaraffaren for att kopa ett hammarskaft da de vaxer runt knuten.

Nu kommer min fru ut fran massagen och ser ut som en ny manniska. Dags for mig att avsluta.

Nasta inlagg kommer att handla om den brasilianska trafiken.

Pa aterhorande.