Öl, ris och svarta bönor.

Varje brasilianskt hus, med självaktning, håller sig med en grillplats. Det är rejäla doningar det handlar om. Inte som i Sverige där man galopperar ut med sina Weberpottor så fort solen visar sig på sommaren. Nej det handlar om en hel avdelning av huset, ofta gränsande till poolen.

Så här ser den ut i mitt hus.



Att grilla är en allvarlig sak som inte kan överlåtas på vem som helst. Kvinnor och Gringosar, som jag, gören sig icke besvär.

Det är inte så vanligt att folk bjuder på middag hemma. Då det bjuds på party är det grillning som gäller. Man minglar runt, käkar grillat välsmakande kött, dricker öl och cachasa (sprit tillverkat av sockerrör). Alltid trevliga tillställningar.

När jag var ganska nyinflyttad i landet, bjöd vi in ett gäng vänner till grillfest. Jag hade bestämt mig för att visa brassarna hur man grillar en köttbit. För ändamålet hade jag importerat Piffi Allkrydda och lite andra, för grillning, nödvändiga ingredienser. Jag förberedde köttet i god tid med att lägga det i marrinad för att sedan brassa på med Piffi Allkrydda. Nu, tänkte jag, skall de få se hur en grillad köttbit egentligen skall smaka.
Gästerna kom och alla flockade sig runt mig där jag, stolt som en tupp, trädde upp körbitarna på de sjävroterande spetten. Genast förnam jag en viss skepticism. Det störde mig inte då jag var övertygad om att de senare skulle skickas upp i den gormetiska himlen av mitt goda kött.
Nu blev det inte så. Resultatet av mina ansträngningar resulterade bara i att mina vänner förbjöd mig att gå i närheten av en grill i fortsättningen. Otack är världens lön.
Vid ett senare tillfälle trampade min bror i klaveret genom att hjälpa till med att rensa köttet från fett och senor. Genast kastade sig brassarna över honom och tog kniven ifrån honom. "Skall du förstöra köttet" sade de.

Nuförtiden överlåter jag grillbestyren till någon manlig gäst.
I ett sällskap av tio finns det minst fem som utropar sig till experter och med glädje tar sig an grillningen. Resultatet blir alltid mycket läckert kött, trots att de bara använder grovsalt som krydda.

En normal måltid i Brasilien skiljer sig inte så mycket från en Svensk dito. Det finns dock en stor skillnad. Ris och svarta bönor. En måltid utan dessa substanser, är ingen måltid anses det. Det spelar ingen roll om det serveras spagetti, pizza, oxkött eller räkor, nog fan skall man vräka på ris och svarta bönor. En måltid utan ris och bönor är som en bil utan motor.
För de mindre bemedlade är ris och bönor ofta det enda de har råd att äta.

För utom grillat kött älskar brassarna "feijoada". Feijoada är brassarnas svar på pyttipanna. Den består av rester från veckans måltider, allt hoprört till en äcklig och smetig soppa som i huvudsak består av, just det, ris och svarta bönor.
Fortfarande har jag inte förmått mig till att smaka. Vem vet, kanske jag går miste om något fantastiskt.

I nästa inlägg skall jag skriva om diverse djur och insekter.

På återhörande.