En dag i den brasilianska trafiken

Ledsen att jag varit tyst ett tag. Fick några elaka virusar in i min dator. Det har tagit ett par dagar att bli kvitt dem.
Så här såg datorn ut då det var som värst.



Redde ut det värsta men fick åka upp till BrasseLasse, ett par kullar bort, för att reda ut de sista problemen. Han är bevandrad i datorernas lömska värld.

Att köra bil här är som att gå på nattgammal is. Man vet inte om man skall klara sig med livet i behåll.
Att köra utan körkort, är vanligt förekommande. För de som besvärat sig med att ta ett körkort, undrar man om de övningskört i Sahara. Man får intrycket att de kör i sin egna lilla värld där de är ensamma på vägen. Då kan man vingla mellan filerna hur man vill. Man behöver inte blinka då man skall svänga. Det spelar ingen roll om blinken blinkar höger då man skall svänga vänster eller tvärt om.
Blinkers är för övrigt en onödig utrustning, man använder den aldrig då man skall svänga.Däremot kan de köra miltals, utan att svänga, med blinken på åt ena eller andra hållet.

Ni som tror att Göteborgssvängen kommer från Göteborg har fel. Den kommer från Brasilien. Även de som kör Fiat Mille (en bil som inte är större än en ryggsäck med fyra hjul) tar ut svängen i gathörnen. De ligger i högerfil och skall svänga höger men strax innan de svänger så går de över till vänsterfilen för, så att säga "klara svängen". En manöver som kanske skulle vara nödvändig om man kör en värstingslångtradare.

Fil byter man oavsett om man har en bil bredvid sig. Den får väl flytta på sig. Ett exempel: Vi var körande från Guarara till Juiz de Fora. En sträcka på 4.5 mil. Vägen är krokig och full med potthål. Den trafikeras också av oändligt många lastbilar varav hälften är överlastade. I en uppförsbacke låg en sådan och knegade på ettans växel i fem km/t. Bakom låg ett trettiotal bilar då det inte gick att köra om. Vi befann oss i mitteln av dessa då en buss kom upp långsides. Han fick ett möte och prejade oss av vägen då han väjde. Vi befann oss stående ute i gräset vid sidan av vägen på enda stället där det inte var ett stup. Ren tur att vi kom hem levande.

En Brasilianare kan inte motstå frestelsen att skära alla kurvor. Vad spelar det för roll om sikten är skymd? För ett par veckor sedan mötte jag en bil, nos mot nos, där en tre meter hög mur skymde sikten i en nittiograders böj. En millimeter från krock. Tack gud att jag fortfarande har kvar lite reaktinsförmåga.

I Sverige brukar fotgängare se sig för innan de går över en gata. Här går man först och tittar sedan. Det blir hela tiden tre steg ut i gatan och sedan tre steg tillbaka. Trottoarer är inte populära. Ingen går på dem. Gatan är mycket bättre att gå på.
Övergångsställen är bara vit färg på asfalten, någon annan betydelse har jag inte upptäckt ännu.

Brassarnas svar på springpojkar heter Motorboy. Det är motorcyckelberidna springschasar. Det finns tusen av dem. Mycket bra företeelse då man vill ha hem en varm pizza. I trafiken är de dock en plåga. De kör som om de vore odödliga och därför dödas i snitt fem Motorboy om dagen i Sao Paoulotrafiken. När man kör nere i staden har man dem, som yra höns, runt bilen hela tiden. Marginalerna är bara ett par millimeter.

Alkohol är ett populärt bränsle här. Många bilar är sk flex. Man kan köra dem på både alkohol och bensin. Jag föredrar att ligga bakom en bil som körs på alkohol framför en bensindito. Dofterna är trevligare.
Dofterna från lastbilar, som tycks finnas i oändligt antal, är inte lika behagliga. Oftast stånkar de sig fram lämnade ett moln av svart rök bakom sig. Värst är de gamla trubbnosiga Mercedeslastbilarna. Att hamna bakom en sådan, i en uppförsbacke, är en näradödenupplevelse.

Cyklar verkar inte betraktas som fordon här. Det cyklas kors och tvärs. Ofta är cyklisten stärkt med cachasa (brasiliansk brännvin) så det vinglas en hel del. Lägg till att de oftast är svarta med mörka kläder och saknar varje form av ljus eller reflexer.

Om nu oturen skulle vara framme och man blir påkörd av någon så ligger man risigt till. Det sannolika är att den som kört på dig saknar körkort, försäkring och pengar.
Dessutom smiter han säkert och du står där med en skrynklig bil. Självklart får du betala allt själv. Skulle den skyldige påträffas och bli släpad inför domstol så är det ingen skillnad. Han är utfattig och kan inte betala ändå.
Nu förstår du, käre läsare, varför jag alltid utgår från att mina medtrafikanter kommer att göra den farligaste och mest korkade manöver som tänkas kan och anpssar mig till det.
Bättre omkörd och bortkommen än bortkörd och omkommen.

Nästa gång skall jag skriva om varför mina vänner inte vill att jag skall gå i närheten av en grill.